|
20 juni 2011 I förra veckan möttes Folkpartiets sjukvårdsgrupp för att diskutera globaliseringens effekter och möjligheter för svensk sjukvård. Göran Hellers, docent och välkänd innovatör inom sjukvården, är medlem i sjukvårdsgruppen och han gjorde en betraktelse om internationaliseringen. Läs om Görans tankar här nedan. Gäst vid gruppens möte var Daniel Forslund, som är kansliråd vid Socialdepartementet och ansvarig för satsningen på nationell e-hälsa. Daniel berättade bland annat om kommande e-hälsosatsningar, där varje patient kan få en bättre överblick över sin egen vårdinformation på nätet. Internationalisering av sjukvård – några synpunkterav Göran Hellers Den ökande tendensen till internationalisering av världsekonomin tillsammans med avreglering av internationella institutioner framförallt i väst har haft djupgående konsekvenser för hälso– och sjukvården och andra välfärdstjänster. Fler och fler regeringar för en politik som leder till en snabb ökning av antalet privata företag som leverantörer av välfärdstjänster. Vi börjar nu också se multinationella leverantörer dyka upp i en allt större omfattning. Framväxten av Capio är ett gott exempel på detta.
För att förstå denna process måste man förstå interaktionen mellan ny välfärdsstruktur, en förändrad socialpolitik framförallt i väst, nya internationella institutionella strukturer samt strategier och intressen hos privata företag. En förändrad mix av offentlig vårdproduktion, ändrade skatteregler/subventioner/försäkringsregler ger nya möjligheter – och hinder – för utveckling av stora internationella privata aktörer. Detta är speciellt tydligt i den pågående reformprocessen av det brittiska sjukvårdssystemet där det nu sker en kraftig förskjutning mot ett ökat antal offentligt subventionerade privata aktörer. Det följande är några tendenser som blivit tydligare på senare år. Medicinsk turism, dvs. patienter som åker till ett annat land för antingen akut eller elektiv medicinsk behandling. Detta har snabbt blivit en världsomspännande mångmiljardindustri. Väsentligt lägre resekostnader har förändrat branschen och gjort medicinsk turism tillgänglig för ”vanligt folk” och inte bara för rika. Utvecklingen har varit speciellt stark i Asien.
De sjukhus som tar emot många patienter finns i Mumbai, Singapore, Bangkok och Hongkong. Den medicinska kvaliteten är här idag helt jämförbar med t.ex. Västeuropa och USA (om inte bättre!). De som reser är också till stor del asiater. Man reser från Kina, Vietnam, Kambodja, Indonesien etc. Många japaner reser också – framförallt för vissa sjukdomar. Det är t.ex. inom shintuismen tabu att operativt öppna skallen. Själen försvinner ut och kommer inte tillbaka när man lägger på locket igen. Man vill inte visa att man genomgått öppen neurokirurgi och reser därför i tysthet till framförallt Singapore för operation. Det finns anledning anta att dessa tendenser kommer att kraftigt öka i omfattning. En mycket viktig orsak är den medicinska utvecklingen är mycket snabb och de ”gamla offentliga systemen” i framförallt Västeuropa kommer inte att kunna hänga med i utvecklingen. Tillgängligheten är för låg och ny utrustning och nya metoder kommer för sent. Vart åker folk i Sverige? De flesta patienter åker inte så långt och vill helst inte åka så långt. De vänder sig kanske till en annan klinik eller en annan doktor i den egna staden eller distriktet. Vill de åka längre åker de till den stora kliniken i den stora staden. I Sverige är det idag mindre än 1 procent av patienterna som agerar på detta sätt inom ramen för det offentliga systemet. Det finns också mycket stora administrativa hinder för att röra på sig inom det offentliga systemet. Man får som patient kämpa för att ”få tillstånd” att röra på sig. Hindren har gjort att en stor flora av privata sjukförsäkringar vuxit fram. Mer än 250 000 personer i Sverige har idag privat försäkring. Flera bolag har nu öppnat upp för att försäkringstagarna ska kunna utnyttja sin försäkring utomlands. Det finns två skäl för detta. Dels är det i många fall billigare vård utomlands och dels har de bolagen fått ökande problem med att erbjuda vård i Sverige. De offentliga restriktionerna gör att privat tertiärvård (=långvarig vård och omsorg) närmast upphört i Sverige. En ytterligare viktig faktor är att man känner sig trygg med kvaliteten på den vård som erbjuds på många ställen utomlands, t.ex. i Mumbai. Internet har fundamentalt ändrat vårt sätt att agera. Marknaden är idag global och det är mycket enkelt för den enskilde patienten att via nätet få kunskap om sin sjukdom och vilka behandlingsmöjligheter som finns tillgängliga. Det är också lätt att ta kontakt och få prisuppgifter och information om logistik.
Det är ofta mycket enklare att få kontakt med en högspecialiserad och välutbildad doktor i Mumbai än att kunna komma fram på telefon till distriktsläkaren i nästa kvarter – och definitivt enklare än att på telefon få tag på en specialist på sjukhuset i samma stad någonstans i Sverige. Många sjukhus, framförallt i Indien, erbjuder paket med resa, hotell, turistattraktioner – och vård. Internet har också lett till att många patienter är mycket bättre informerade och kunniga. De känner till olika behandlingsmetoder, vilka priser som gäller – och de kan välja doktor och plocka fram den enskilde doktorns cv på nätet. Svenskar i utlandstjänst har i stor utsträckning bidragit till den förändrade inställningen i Sverige till vård utomlands. Det utökade internationella utbytet gör att många svenskar fått kontakt med sjukvården i andra länder – och där upplevt hur bra kvaliteten kan vara och hur lättillgänglig vården ofta är. Man jobbar några år utomlands, etablerar en bra läkarkontakt och sedan kommer man hem och upplever bristen på tillgänglighet i Sverige. Det är då enklare att direkt ringa sin ”vanliga” doktor utomlands och få råd. Strukturförändring inom vården. Internationaliseringen har lett till en mycket tydlig tendens till förändring av vårdstrukturen. Det finns en klar trend att sjukhusen (ännu inte i Sverige) blir gallerior med många små och ganska självständiga enheter.
Samarbetet inom vården har gått från att vara vertikalt till att bli horisontellt. Exempel – ortopedkliniken på Södersjukhuset har nästan inget gemensamt med endokrinkliniken på samma sjukhus men däremot mycket gemensamt med ortopedkliniken i Amsterdam. Det finns idag en klar tendens att det bildas stora internationella nätverk, i ökande grad gemensamt ägda, av kliniker inom samma verksamhetsområde. Skälen är förstås att kvaliteten blir bättre och att kostnaderna minskar (gemensamma stora inköp över gränserna). Det första exemplet på detta i Sverige är GHP (Global Health Partner). GHP har en kedja av ryggkliniker i Sverige och i Norden, och har varit mycket framgångsrika. Dessa strukturförändringar har ännu inte i nämnvärd utsträckning nått in i tertiärvården. GHP:s ablationsklinik på Södersjukhuset är första exemplet. Det kommer att bli fler. Detta var några hastiga synpunkter. Det finns mycket mer att reflektera över. En sak är dock helt klar – dessa tendenser kommer att bli starkare och starkare – och patienter kommer att ha större och större krav på tillgänglighet och rörlighet. Vi har i Sverige i decennier ägnat oss åt att bygga murar och göra allt vi kan för att förhindra att patienter rör på sig inom systemet. När människor i ökande utsträckning, ofta utomlands, själva upplever hög vårdkvalitet och hög tillgänglighet kommer legitimiteten för de svenska hindren att totalt erodera. Det gäller att politiskt fånga upp den tendensen i tidigt skede och omvandla den till praktisk politik.
|
|||
Twitter
Facebook
Youtube
RSS