Liberal vision

I förra vec­kan möt­tes Folk­par­ti­ets sjuk­vårds­grupp för att dis­ku­tera glo­ba­li­se­ring­ens effek­ter och möj­lig­he­ter för svensk sjuk­vård. Göran Hel­lers, docent och väl­känd inno­va­tör inom sjuk­vår­den, är med­lem i sjuk­vårds­grup­pen och han gjorde en betrak­telse om inter­na­tio­na­li­se­ringen. Läs om Görans tan­kar här nedan.

Gäst vid grup­pens möte var Daniel Forslund, som är kans­liråd vid Soci­al­de­par­te­men­tet och ansva­rig för sats­ningen på natio­nell e-hälsa. Daniel berät­tade bland annat om kom­mande e-hälsosatsningar, där varje pati­ent kan få en bättre över­blick över sin egen vårdin­for­ma­tion på nätet.

Inter­na­tio­na­li­se­ring av sjuk­vård – några synpunkter

av Göran Hellers

Den ökande ten­den­sen till inter­na­tio­na­li­se­ring av världs­e­ko­no­min till­sam­mans med avre­gle­ring av inter­na­tio­nella insti­tu­tio­ner fram­förallt i väst har haft djup­gå­ende kon­se­kven­ser för hälso– och sjuk­vår­den och andra väl­färds­tjäns­ter. Fler och fler rege­ringar för en poli­tik som leder till en snabb ökning av anta­let pri­vata före­tag som leve­ran­tö­rer av väl­färds­tjäns­ter. Vi bör­jar nu också se mul­ti­na­tio­nella leve­ran­tö­rer dyka upp i en allt större omfatt­ning. Fram­väx­ten av Capio är ett gott exem­pel på detta.

För att för­stå denna pro­cess måste man för­stå inter­ak­tio­nen mel­lan ny väl­färds­struk­tur, en för­änd­rad soci­al­po­li­tik fram­förallt i väst, nya inter­na­tio­nella insti­tu­tio­nella struk­tu­rer samt stra­te­gier och intres­sen hos pri­vata före­tag. En för­änd­rad mix av offent­lig vård­pro­duk­tion, änd­rade skatteregler/subventioner/försäkringsregler ger nya möj­lig­he­ter – och hin­der – för utveck­ling av stora inter­na­tio­nella pri­vata aktö­rer. Detta är spe­ci­ellt tyd­ligt i den pågående reform­pro­ces­sen av det brit­tiska sjuk­vårds­sy­ste­met där det nu sker en kraf­tig för­skjut­ning mot ett ökat antal offent­ligt sub­ven­tio­ne­rade pri­vata aktörer.

Det föl­jande är några ten­den­ser som bli­vit tyd­li­gare på senare år.

Medi­cinsk turism, dvs. pati­en­ter som åker till ett annat land för antingen akut eller elek­tiv medi­cinsk behand­ling. Detta har snabbt bli­vit en världs­om­spän­nande mång­mil­jar­d­in­du­stri. Väsent­ligt lägre rese­kost­na­der har för­änd­rat bran­schen och gjort medi­cinsk turism till­gäng­lig för ”van­ligt folk” och inte bara för rika. Utveck­lingen har varit spe­ci­ellt stark i Asien.

”Lägre rese­kost­na­der har för­änd­rat bran­schen och gjort medi­cinsk turism till­gäng­lig för ‘van­ligt folk’ och inte bara för rika”

De sjuk­hus som tar emot många pati­en­ter finns i Mum­bai, Sing­a­pore, Bang­kok och Hong­kong. Den medi­cinska kva­li­te­ten är här idag helt jäm­för­bar med t.ex. Väs­teu­ropa och USA (om inte bättre!). De som reser är också till stor del asi­a­ter. Man reser från Kina, Viet­nam, Kam­bodja, Indo­ne­sien etc. Många japa­ner reser också – fram­förallt för vissa sjuk­do­mar. Det är t.ex. inom shin­tu­is­men tabu att ope­ra­tivt öppna skal­len. Sjä­len för­svin­ner ut och kom­mer inte till­baka när man läg­ger på loc­ket igen. Man vill inte visa att man genom­gått öppen neu­ro­ki­rurgi och reser där­för i tyst­het till fram­förallt Sing­a­pore för ope­ra­tion. Det finns anled­ning anta att dessa ten­den­ser kom­mer att kraf­tigt öka i omfatt­ning. En myc­ket vik­tig orsak är den medi­cinska utveck­lingen är myc­ket snabb och de ”gamla offent­liga syste­men” i fram­förallt Väs­teu­ropa kom­mer inte att kunna hänga med i utveck­lingen. Till­gäng­lig­he­ten är för låg och ny utrust­ning och nya meto­der kom­mer för sent.

Vart åker folk i Sve­rige? De flesta pati­en­ter åker inte så långt och vill helst inte åka så långt. De vän­der sig kanske till en annan kli­nik eller en annan dok­tor i den egna sta­den eller distrik­tet. Vill de åka längre åker de till den stora kli­ni­ken i den stora sta­den. I Sve­rige är det idag mindre än 1 pro­cent av pati­en­terna som age­rar på detta sätt inom ramen för det offent­liga syste­met. Det finns också myc­ket stora admi­nist­ra­tiva hin­der för att röra på sig inom det offent­liga syste­met. Man får som pati­ent kämpa för att ”få till­stånd” att röra på sig. Hind­ren har gjort att en stor flora av pri­vata sjuk­för­säk­ringar vuxit fram. Mer än 250 000 per­so­ner i Sve­rige har idag pri­vat för­säk­ring. Flera bolag har nu öpp­nat upp för att för­säk­rings­ta­garna ska kunna utnyttja sin för­säk­ring utom­lands. Det finns två skäl för detta. Dels är det i många fall bil­li­gare vård utom­lands och dels har de bola­gen fått ökande pro­blem med att erbjuda vård i Sve­rige. De offent­liga restrik­tio­nerna gör att pri­vat ter­tiär­vård (=lång­va­rig vård och omsorg) när­mast upp­hört i Sve­rige. En ytter­li­gare vik­tig fak­tor är att man kän­ner sig trygg med kva­li­te­ten på den vård som erbjuds på många stäl­len utom­lands, t.ex. i Mumbai.

Inter­net har fun­da­men­talt änd­rat vårt sätt att agera. Mark­na­den är idag glo­bal och det är myc­ket enkelt för den enskilde pati­en­ten att via nätet få kun­skap om sin sjuk­dom och vilka behand­lings­möj­lig­he­ter som finns till­gäng­liga. Det är också lätt att ta kon­takt och få pris­upp­gif­ter och infor­ma­tion om logistik.

”Det är myc­ket enkelt för den enskilde pati­en­ten att via nätet få kun­skap om sin sjuk­dom och vilka behand­lings­möj­lig­he­ter som finns”

Det är ofta myc­ket enklare att få kon­takt med en högspe­ci­a­li­se­rad och väl­ut­bil­dad dok­tor i Mum­bai än att kunna komma fram på tele­fon till distrikts­lä­ka­ren i nästa kvar­ter – och defi­ni­tivt enklare än att på tele­fon få tag på en spe­ci­a­list på sjuk­hu­set i samma stad någon­stans i Sve­rige. Många sjuk­hus, fram­förallt i Indien, erbju­der paket med resa, hotell, turist­attrak­tio­ner – och vård.

Inter­net har också lett till att många pati­en­ter är myc­ket bättre infor­me­rade och kun­niga. De kän­ner till olika behand­lings­me­to­der, vilka pri­ser som gäl­ler – och de kan välja dok­tor och plocka fram den enskilde dok­torns cv på nätet.

Svens­kar i utlands­tjänst har i stor utsträck­ning bidra­git till den för­änd­rade inställ­ningen i Sve­rige till vård utom­lands. Det utö­kade inter­na­tio­nella utby­tet gör att många svens­kar fått kon­takt med sjuk­vår­den i andra län­der – och där upp­levt hur bra kva­li­te­ten kan vara och hur lät­till­gäng­lig vår­den ofta är. Man job­bar några år utom­lands, eta­ble­rar en bra läkar­kon­takt och sedan kom­mer man hem och upp­le­ver bris­ten på till­gäng­lig­het i Sve­rige. Det är då enklare att direkt ringa sin ”van­liga” dok­tor utom­lands och få råd.

Struk­tur­för­änd­ring inom vår­den. Inter­na­tio­na­li­se­ringen har lett till en myc­ket tyd­lig ten­dens till för­änd­ring av vårds­truk­tu­ren. Det finns en klar trend att sjuk­hu­sen (ännu inte i Sve­rige) blir gal­le­rior med många små och ganska själv­stän­diga enheter.

”Pati­en­ter kom­mer att ha större och större krav på till­gäng­lig­het och rörlighet”

Sam­ar­be­tet inom vår­den har gått från att vara ver­ti­kalt till att bli hori­son­tellt. Exem­pel – orto­ped­kli­ni­ken på Söder­sjuk­hu­set har näs­tan inget gemen­samt med endo­krinkli­ni­ken på samma sjuk­hus men där­e­mot myc­ket gemen­samt med orto­ped­kli­ni­ken i Ams­ter­dam. Det finns idag en klar ten­dens att det bil­das stora inter­na­tio­nella nät­verk, i ökande grad gemen­samt ägda, av kli­ni­ker inom samma verk­sam­hets­om­råde. Skä­len är för­stås att kva­li­te­ten blir bättre och att kost­na­derna mins­kar (gemen­samma stora inköp över grän­serna). Det första exemp­let på detta i Sve­rige är GHP (Glo­bal Health Part­ner). GHP har en kedja av rygg­kli­ni­ker i Sve­rige och i Nor­den, och har varit myc­ket fram­gångs­rika. Dessa struk­tur­för­änd­ringar har ännu inte i nämn­värd utsträck­ning nått in i ter­tiär­vår­den. GHP:s abla­tions­kli­nik på Söder­sjuk­hu­set är första exemp­let. Det kom­mer att bli fler.

Detta var några has­tiga syn­punk­ter. Det finns myc­ket mer att reflek­tera över. En sak är dock helt klar – dessa ten­den­ser kom­mer att bli star­kare och star­kare – och pati­en­ter kom­mer att ha större och större krav på till­gäng­lig­het och rör­lig­het. Vi har i Sve­rige i decen­nier ägnat oss åt att bygga murar och göra allt vi kan för att för­hindra att pati­en­ter rör på sig inom syste­met. När män­ni­skor i ökande utsträck­ning, ofta utom­lands, själva upp­le­ver hög vård­kva­li­tet och hög till­gäng­lig­het kom­mer legi­ti­mi­te­ten för de svenska hind­ren att totalt ero­dera. Det gäl­ler att poli­tiskt fånga upp den ten­den­sen i tidigt skede och omvandla den till prak­tisk politik.